Recension i Nerikes Allehanda 2003-09-13


Konsfrämjandet i Örebro
Gunilla Widholm-Carlsson grafik och Helena Bergenrud grafik, keramik
13.9 - 24.9 2003


Kontraster som kompletterar varandra

På något sätt kompletterar de varandra, utställarna på Konstfrämjandet. Både Gunilla Widholm-Carlsson och Helena Bergenrud visar grafik, men där slutar likheterna och motsatserna börjar verka. Det är två grafiker som, medvetet eller inte, som visar på spännvidden inom grafiken och den uttryckspotential som ryms inom mediet . . .

Helena Bergenrud använder torrnålstekniken på rakt motsatt sätt. Den ligger teckningens och skissens hastiga piktur nära.
Om hennes medutställare låter minnesbilder av det sedda tränga upp till medvetandeytan, arbetar Helena Bergenrud med inre bilder, (psykiska)tillstånd, fantasier, sublimeringar.
Hennes bilder har en ögonblickets charm. Lite hafsiga. Motiven är mera som en hastig blick i ögonvrån, en förflugen tanke som tar gestalt, eller en association som visualiseras. De fullkomligt erövrar betraktaren med en omedelbar värme. Även om hennes motiv ibland tar sitt språng utifrån något sorgligt, är bilderna - skissartade men ändå balanserade med välavägda betoningar - fullständigt övertygande och sanna. Hon är en mästare på att fånga mentala öppningar, ögonblick av förbluffande insikt eller plötsligt genomskådande.
Hennes grafik är svartvit och hela den energetiska betoningsskalan spänner mellan de spröda knappt synliga linjerna och de korpsvarta tjocka gravitationsackorden med tyngd och kropp.

Helena Bergenrud ställer även ut keramik, mest i raku-teknik, som lämnar mig mindre berörd. Formmässigt bor här asiatiska influenser och på leran ristar hon bilder och tecken som delvis påminner om hennes sätt att hantera torrnålen. Små fat och ljusbärare, några skålar som inte tar alltför mycket plats i rummet, utgör kollektionen. Ganska bra men även om den keramiska leran innehåller fascinerade eoner av tid i materialet, och arbetsprocessen är helt annorlunda mot snapshotsen i de grafiska bilderna, är det i det senare som Helena Bergenrud verkligen är en konstnär att räkna med.

/ Stefan Nilson