Namn: Helena Bergenrud.
Ålder: 54 år.
Bor: Alunbruket.
Född: Luleå.
Familj: Min man Tony och våra barn Matti, Joen och Elle Kari.
Aktuell: Mottog nyligen Madeleine Pyks konstnärsstipendium på 10 000 kronor.


Man kan hitta mycket där man är


- Pengarna stoppar jag långt in i en låda. De ska vi göra något roligt för hela familjen, säger Helena Bergenrud på sjungande norrländska och tar en klunk kaffe.

Helena Bergenrud fick i dagarna veta att hon i tilldelats ett stipendium på 10 000 kronor. Det är konstnären Madeleine Pyk som årligen delar ut ett stipendium till en eller två konstnärer och i år gick stipendiet till grafikern Helena Bergenrud. Helena Bergenrud är mycket glad över uppmärksamheten.

- Det är verkligen uppmuntrande i arbetet, säger hon och avslutar meningen med den karakteristiska norrländska inandningen som låter som ett sugande "jo".

Hon är född i Luleå men trots snart 30 år i Skåne så är sitter den norrbottniska melodin i.

- Jag kommer alltid att vara en kluven norrbottning, säger hon och ler med hela ansiktet.



Grafikern och keramikern Helena Bergenrud bor idylliskt tillsammans med sin familj vid Verkeån i ett gammalt korsvirkeshus. Området heter Alunbruket och ligger vid Andrarum och postadressen är Brösarp.

Inne i huset brinner det i den öppna spisen och precis bredvid dörren i hallen står den stora ålderstigna koppartryckpressen som är en viktig komponent i Helena Bergenruds skapande av grafiska blad. Hon arbetar med en speciell teknik som kallas torrnålsgravyr vilket innebär att hon använder en speciell så kallad torrnål som hon ristar med på kopparplåt.

- Nålen måste vara jättevass så den slipar jag och sen kollar jag så här, säger hon och hugger med nålen mot tumnageln som blir rispig.

Beroende på hur hårt hon trycker med nålen mot plåten så blir fårorna olika djupa. Med ett lätt tryck kan hon få fram streck tunna som hårstrån och med ordentlig kraft kan hon komma djupt in i materialet.

- Jag har något som jag vill berätta och det kan jag göra eftersom jag kan tekniken. Kan man inte tekniken då blir man aldrig fri, säger hon.
Helena Bergenrud beskriver sina grafiska bilder som symboler för det som är rikt, spännande, skrämmande eller vackert i livet.

Hon vill skildra livet från ett vardagligt ögonblick och det som är ömtåligt i livet. Hennes konstnärliga resa började 1970 när hon började på Konstfack i Stockholm. Men där trivdes hon aldrig och efter ett år packade jag ryggsäcken och flyttade till Finland och Helsingfors. Under tre års tid studerade hon vid Ateneum och det var under studietiden som hon kom fram till att det var grafik hon skulle syssla med.

- Det mognade fram att det var mitt sätt att uttrycka mig, säger hon.



1975 flyttade hon till Skåne och började på Forum Grafikskola i Malmö. Där stannade hon fram till 1981 men under den tiden gjorde hon ett uppehåll på ett och ett halvt år för studieresor till USA och Indien.

Mest tid spenderade hon i Indien och på så kallade Ashrams, meditationsställen. - Jag ville ta reda på vad som finns inombords när allt det yttre tas ifrån mig, säger hon och fortsätter:
- Man trodde att man skulle komma hem med ett svar men jag kom till insikt att man kan hitta mycket i sin närhet. Man kan hitta mycket där man är.

Redan under tiden på grafikskolan fick eleverna ställa ut sina verk och sedan dess har det "rullat på" som Helena Bergenrud säger.



Hennes meritlista är lång och välfylld. Hon har haft otaliga utställningar såsom på anrika Liljevalchs vårsalong i Stockholm. Hon har fått sju stipendier och finns representerad på Statens konstråd, olika museer och flera landsting och kommuner.

Förutom grafiken så gör Helena Bergenrud även stengodsföremål och hon bränner och glaserar rakukeramik. Själv började hon se sig själv som en etablerad konstnär i början av 90-talet och även om hon medger att hon numera kan välja mellan jobben så säger hon att det är en tuff bransch.

- Samhällets inställning har hårdnat. Man köper inte in konst från kommuner och landsting på samma sätt längre och när det ska dras ner i samhället så dras det ner på det kulturella.
Men trots att det är en tuff bransch har hon inga planer på att ge upp och starta på ny kula.

- Det har ju gått hitintills och det går ju bättre och bättre. Det verkar vara hårda tider vad man än sysslar med i dag, säger hon.